Kristallina solceller är idag den vanligaste typen och har högre verkningsgrad än tunnfilmsceller. De består av kisel som dopats med olika ämnen och kan vara antingen monokristallina eller polykristallina. Kristallina celler kan ha en tjocklek på upp till 200 μm.
Tunnfilmssolceller är andra generationens solceller som består av tunna lager fotovoltaiskt material på substrat som glas, plast eller metall. De är betydligt tunnare - endast några nanometer till tiotals mikrometer tjocka. Tunnfilmsceller har lägre verkningsgrad men är lättare och flexiblare, vilket möjliggör nya användningsområden som integrering i fönsterglas eller tygmaterial.
Kristallina celler dominerar marknaden tack vare sin högre effektivitet, medan tunnfilmsceller används där vikt och flexibilitet är viktiga faktorer.